Femininity is depicted as weakness, the sapping of strength, yet masculinity is so fragile that apparently even the slightest brush with the feminine destroys it.
—Gwen Sharp (via littlemissconceptions)
(Source: queerblackandproud, via hipbonetocollarbone)
Revbenen är planeternas slutna ellipsbågar, med brännpunkter i slernum, bröstbenet, fotografiets vita centrum. Lungorna är vintergatans gråaktiga skuggor mot rymdens svarta blyavskärmning. Hjärtats mörka kontur är den utbrända solens moln av aska. Inälvornas dimmiga hyperbler är de lösryckta asteroiderna, rymdens vagabonder, det tillfälliga kosmiska stoftet.
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Høeg.
carmina burana: the soundtrack of my life
Tidigare ikväll var jag och såg Folkoperans uppsättning av de medeltida dikterna Carmina Burana, musiksatta av Carl Orff - ett stycke vars “O Fortuna” få kan ha undgått att höra, med dess förekomst i diverse dramatiska filmscener. Carmina Burana: Soundtracket till mitt liv är en kombination av glädje och sorg, av passion och förtvivlan; det är en uppsättning i människans tecken och liv, lika mycket som en hyllning till våren och dess känsloframkallanden. Stjärnorna för konserten är de sju damerna i åttioårsåldern som delar med sig av sina historier, minst lika mycket som av sina olik- och egenartade personligheter. Det är en föreställning som lockar till både tårar och till skratt (bl.a. bjuds det på ett inslag innehållandes en av de äldre damernas handskande med en motorsåg in action!), i en rörande kombination av bombastisk musik, breathtaking kör- och solosång, och dessa sju sköna damers ärliga, roande och gripande insats. Vackert!
Betygsättningen är meningslös. Varje försök att ställa kulturer mot varandra i avsikt att bestämma vilken av dem som är högst utvecklad är bara ännu en solkig projektion av den västerländska kulturens hat mot sina egna skuggor.
Det finns ett enda sätt att förstå en annan kultur. Att leva den. Att flytta in i den, att be att få bli tåld som gäst, att lära sig språket. Förr eller senare kommer kanske förståelsen. Den kommer då alltid att vara ordlös. I samma ögonblick som man begriper det främmande, försvinner behovet att förklara det. Att förklara ett fenomen är att avlägsna sig från det.
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Høeg
it was jane and it was fire
and five-fingered breath-
less canals - these hands have
only worked for Passion
it was a flamewalk on water
and it still walks with me
Det är så mycket som är självklart för ett barn. Med tiden kommer förvåningen.
Fröken Smillas känsla för snö, Peter Høeg.
